somekindofstranger

Nu tänker jag inte ens skriva att det var längesen jag skrev.
Det blir så tjatigt då.

Men det är mycket som har hänt sen sistens.

Jag har flyttat ifrån Nyköping där jag bott i hela mitt liv,
till en stad som jag knappt satt min fot i tidigare.
Världens ände, dessutom.

Jag har blivit sambo.
Fast vi träffas i princip aldrig.
Men tufft ändå.

Jag har skaffat mig ett jobb.
Mitt fjärde, om man inte räknar med barnvaktandet.
Och det gör man ju inte.
Nu jobbar jag alltså som kalenderbinderska på Trosa Tryckeri.

Bakstycke
Inlaga
Tryck ihop
Lägg åt sidan.
Bakstycke
Inlaga
Tryck ihop
Lägg åt sidan.
Och så vidare.

Det är ett överlag ett ostimulerande jobb,
andra gånger är det ännu mer ostimulerande.
Men det duger.
Jag är inte den som är den,
så att säga,
det kan jag inte säga annat eller
sticka under stolen med
(Yes, 4 fula ordsammansättningar i samma mening).
I alla fall,
genom det här jobbet skulle jag nog kunna lära mig ett och annat.

Passa tider, till exempel.
Jag är van vid sjukhusets en-timmes-flex,
och skolans jag-orkar-inte-gå-dit-idag /
jag-går-eventuellt-på-sista-lektionen-om-jag-orkar.
Men nu är det verkligen viktigt,
med tanke på att vi är tre stycken på samma maskin.
Men ändå lyckas jag tamme fan alltid komma några minuter för sent.

Jag kan försöka bättra på mitt tålamod,
och inte bli purken på den där som alltid ska knuffa till min välstaplade halv-metershög med ny-bindna kalendrar, eller bli galen varje gång maskinen krånglar.

Äsch.
Hittills har jag i alla fall inte lärt mig någe.
Och nu ska jag äta en mazarin, så kan verkligen inte skriva någe mer.

Si jah.