somekindofstranger

Nu börjar jag däremot få lite panik pga arbetsbrist.
Det är ju faktiskt inte säkert att jag får jobb på scania.
Dessutom vägrar komvux höra av sig, så har ingen aning om när jag ska börja.
Än så länge har jag inte tröttnat på att baka matbröd, titta på doktor phil och greja, men anar att jag väldigt snart kommer bli less på't.
Jag märker att jag har förvandlat den här bloggen till en blogg som endast handlar om min arbetslöshet.
Tråkigt.
Får komma på någe annat att skriva.

Jag såg en skitläskig film igår, Requiem for a dream.
Den var absolut sevärd, men jag skulle aldrig få för mig att se om den.
Det var en sån där psykologisk en, en riktigt feel-bad-film.
Enligt mig var den ca 3 gånger så illa som Lilja 4-ever.
Den handlade om några ungdomar + en liten mamma,
vars liv faller ihop pga knark.
Nu tänker jag inte skriva mer om den.
Men om ni har lust att må dåligt och ha ont i armen (du fattar om du tittar) i ca en vecka, så titta på den.