somekindofstranger

Ujuj. Tankspridd jag har varit idag. När jag kom hem, började jag ta av mig min jacka, kom ut med ena armen, sen ringde telefonen. När jag pratade med Ida i telefonen, började jag sprätta upp ett brev, kom halvvägs, innan jag gick ner till datorn. Där fullföljde jag avtagandet av min jacka, och skrev lite med folk på msn. Sen började jag laga mat, och då glömde jag kylskåpsdörren öppen. Undrar vem jag har lärt mig det av :)

Jag har varit på körskolan idag också, i två timmar. Fasen va duktigt.

Sen satt jag och hade en liten miss-you-like-hell-moment i min ensamhet. Lyssnade på depplåtar med Winnerbäck och åt omelett. Inte långt kvar nu, baby <3

Vid fem ungefär, cyklade jag iväg till Ida. Deprimerande höstväder =/ Vi köpte batteri till hennes kamera, sen gick vi till H&M. Vill ha nya kläder, men hittade inget. Så vi gick till öb istället, Ida ville köpa kex till vår travel :)

”Hoppas Sarah får jobb i Norrköping. Då kan ju hon bo i Nyköping, och pendla dit. För det blir ju lite jobbigt för mig, om jag skulle bo i Norrköping och pendla till Trosa, liksom.” Naaw, baby nr 2, varför inte förlova oss alla tre? xD

Sen spurtade jag hem, kollade på Hannah med H. Bra film, faktiskt. Lite Truman Show möter Fröken Sverige, ungefär. Och en massa the Knife-låtar med. Perfa.

”Vad är det för missbildning som sitter vid roten av en penis?”

”Vaa? Ööh... vaddå menar du? Nääe, jaag vet inte...”

”En kille.”

Fan, vad jag hatar att det alltid ska bli såhär.

Har varit hemma från skolan i snart en vecka nu, och dessutom har jag struntat i konserterna som var nu i helgen. Igår hade jag bestämt mig för att faktiskt gå till skolan idag. Jag somnade tidigt, men sen vaknade jag, och var övertygad om att jag hade försovit mig. Fast när jag tittade på klockan, såg jag att den var kvart över tre, och det hade inte ens börjat ljusna ute. Jag kunde inte sova på flera timmar. Nästa gång jag vaknade var klockan halv tre, och mamma hade precis kommit hem från jobbet. Jag fattar inte vad jag håller på med. Kan aldrig sova på nätterna, har ångest för att gå till skolan. Och när jag väl är där orkar jag inte göra någonting. Men skulle ändå inte vilja hoppa av, för jag vet att jag absolut inte skulle orka med ett jobb eller nån annan skola heller. När jag var liten var allt så himla annorlunda: man gick i skolan från 08.10-14.30, för att sen gå hem till nån kompis, vara där några timmar, åka hem och äta och sen åka till nån fritidsaktivitet på kvällen. Hur orkade man? Nu är jag glad om jag orkar masa mig iväg till skolan överhuvudtaget, och gör något efter det endast om Ida vill. Gosh, utan henne skulle jag antagligen aldrig gå ut. Näe, nu är det skärpning som gäller. Hela veckan ska jag gå i skolan, vare sig jag vill eller inte, hur krasslig jag än blir, hur sent jag än lyckas somna.

1. Killen på MTV sa att jag inte skulle gå någonstans.
2. Jag vill göra färdigt min getostskulptur först.
3.  Min undulat ska spela bowling i kväll och jag har lovat att bära väskan.
4. Mitt abstinensbesvär för körsbärsostkaka gör mig ganska asocial.
5. Jag ska delta i öppnandet av min garagedörr.
6. Jag måste fluffa till min duschmössa.
7. Jag har bytt lås på min dörr och nu kan jag inte komma ut.
8. Jag ska besöka en parfymmässa som gästsniffare.
9. Jag går inte ut på dagar som slutar med ett "g".
10. Jag måste studera inför ett blodprov.
11. De visar min favoritreklam i kväll.
12. Jag ska passa min grannes porslinskatter.

Stuffs we like:

Söttot har fått jobb (:   |   Englandsresa på höstlov   |   Mordkommissionen   | Studiebidrag (om jag får det)   |   Att ha silverkrona på yatzy x)   |   Julkalendrar   |   Höstlov snart (:   |   Crash bandicoot   |   Min orgel   |  2 månader och 3 dagar till min 19-årsdag   |   Evanescence asgamla låtar (de andra är också bra)    |   Höstkvällspromenader   |    Das boot 7-8 dec ?    |    Barnen i bullerbyn ( Children of Bullerby Village)  |   Jul ! (nej, det är inte långt kvar)   |   da Vinci-koden (wihoo, den va bra)   |   Fia med knuff <3   |   Kyckling (yummie)   |   I Bergakungens sal av Grieg _{(duttduttduttdutt-dutt-dutt-duuu, dutt-dutt-duuu, dutt-dutt-duuu, osv)}   |    baka   |  

Stuffs we don?t like:

Studiebidrag (om jag inte får det)   |   Huvudvärk   |   Ljudet på datorn som inte funkar   |   Min pälsdjursallergi (jag vill ha en katt!)   |   Mitt trumset som rasade sönder och samman efter en månad   |   Min förkärlek till att rita på mina ben när jag har tråkigt (de ser förjävliga ut)   |   Temavecka (har varit där en dag av tre möjliga, ändå står det mig upp i halsen)   |   Tidiga morgnar   |   IG i idrott A   |   Muntliga redovisningar   |   Den ständigt tomma plånboken   |   Den kommande lördagen : jobba 06-10.30, sen höstkonsert-grejs 10-21 (nej, vet inte hur jag ska få ihop det)   |   Allergisprutor (mina armar ser konstiga ut och kliar som faan)   |    Min mp3 som lyser med sin frånvaro   |   Skomakaren i Barnen i Bullerbyn. ooh scary :/   |   Bananflugor (vaarför bosätter dom sig alltid i mitt rum ? :/ )   |   

När min bästa kompis flyttade i fyran, var jag alltid tillsammans med Cissi och Linda. Cissis bästa kompis hade också precis flyttat, och Linda var ny i vår klass, så det föll sig ganska naturligt. Oftast hade vi riktigt kul ihop. Men vi talade mycket illa om folk. Det var inte någon som var helt skonad från vårt skitsnack. Vi hittade fel på alla, från klasskompisar och lärare till kändisar. Jag antar att de hade å göra med att vi var väldigt osäkra alla tre. På något underligt vis kände vi oss nog bättre och starkare ju mer vi förminskade folk omkring oss. Det där med att tre tjejer inte kan umgås lika bra som tre killar, det var vi alldeles överens om att det bara var en myt. Men snart började jag märka att i alla fall konstellationen av oss tre inte alls var lyckad. Det var en för mycket, helt enkelt. Ibland kände jag mer för att vara med Cissi, och ibland kände jag mer för att vara med Linda, och ibland kände dom mer för att vara med varandra.

Vi blev äldre, och om möjligt ännu mer dömande och en aning elaka. Jag var skräckslagen för att de skulle tröttna på mig, och jag vågade inte tänka på hur mycket skit de skulle snacka om mig om de tröttnade på mig. Jag kunde ha gjort vad som helst för att duga i deras ögon, för att slippa Lindas elaka kommentarer och Cissis dömande blickar och himlande ögon.

Efter två veckor på högstadiet, slutade de prata med mig. De tittade inte på mig, och svarade knappt på tilltal.

Nån vecka senare, skyndade Linda ifatt mig i en korridor. Hon bad om ursäkt. ?Det är Cissi som inte vill vara med dig längre, hon tycker du är töntig. Men jag vill ju vara med dig.?

Det märktes inte på något vis att hon ville vara med mig, för det var i princip den sista gången jag pratade med Linda.  

Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel. Varför var jag töntigare än dem? Det enda jag gick runt och funderade på, var vad de kunde tänkas säga om mig. De tankarna gjorde mig alldeles ur balans, jag hittade fel på allt jag gjorde och sa. Till slut vågade jag inte säga någonting, av rädsla för att de skulle säga något nervärderande om det jag sa.

I tre år gick jag och hoppades på att de skulle börja prata med mig igen, men varje gång jag försökte verkade de lika ointresserade.

Jag tror inte att de i sin vildaste fantasi kan förstå hur mycket de förstörde för mig när de gjorde så. Okej, nu är det väldigt, väldigt längesen, och jag borde verkligen ha lagt det där bakom mig nu. Men allt det där har satt spår i min vardag. Jag tror alltid att folk tycker illa om mig, och att de kommenterar allt jag gör och säger. Jag tror att jag aldrig duger, och att alla människor innerst inne är falska och aldrig talar sanning. Dessutom har jag fruktansvärt svårt att ta kontakt med folk, tror alltid att de ska dissa mig om jag försöker.

Idag tycker jag i och för sig inte att de gjorde något fel, det hade väl antagligen varit både falskare och elakare att vara med mig bara för deras eget samvetes skull, men ändå... ääh, vet inte vart jag vill komma med det här, egentligen x) tycker bara det är onödigt att jag har fått lida så mycket av en sån liten grej, bara. Och det är minst lika mycket mitt eget fel.  

Swallowed up in the sound of my screaming
Cannot cease for the fear of silent night
Oh how I long for the deep sleep dreaming
The Goddess of imaginary light

In my field of paper flowers
And candy clouds of lullaby
I lie inside myself for hours
And watch my purple sky fly over me

I linger in the doorway
Of alarm clock screaming monsters calling my name
Let me stay where the wind will whisper to me
Where the raindrops, as they're falling, tell a story

---

Sött stuffs att titta på: