somekindofstranger

Känns både trist & skönt på samma gång. Känns som jag har varit borta i evigheter. Här hemma är de lite annorlunda också. Kliniskt rent på grund av mammas femtioårsfest nästa helg, och ute är det läskigt mörkt och höstigt. Och skola snart :( vet inte vad som är tråkigast, att mitt sista sommarlov snart är slut, eller att skolan börjar. Måste köpa nya kläder också. I min garderob är det lite väl mycket: "Ska jag ta min gråa, bruna, svarta med hål, svarta med döskalle eller min svarta urtvättade munkjacka idag? Eller ska jag slå på stort och ta den svarta munkjackan utan dragkedja, kanske? Och byxor... dom som jag ärvde av Ida, dom med hål, dom urtvättade eller dom förstora skejtbyxorna i killmodell?" Usch. Ett par nya klädesplagg skulle inte sitta helt fel. Nu har Nyköping skaffat sig en sportbar =) undar vad som är roligast; den eller paparatzi. Visar sig. Men det är en mysig stad egentligen, Nyköping. Tänkte på't när jag åkte hem från busstationen idag. Har varit borta så länge från stan, att jag kan se på den genom nya ögon, liksom. Brukar anstränga mig för att göra det lite annars också, det känns som man uppskattar vardagligt stuffs lite mer då. Men när man har varit borta från nåt så länge, behöver man inte anstränga sig. Hmm... vad jag tänkte komma fram till, var att jag trots allt är glad att jag är uppväxt där av alla platsen på jorden. Det finns säkert bättre städer, det tvivlar jag inte på, men den duger, är lagom stor och kunde definitift vara tråkigare. Har klippt av festivalarmbanden också :) ett tungt beslut. Men har iofs Hultsfredsarmbandet från i år kvar. Nån måtta får det ändå vara :)